duarminskatt

8 dagar är antalet dagar jag gick över tiden med Leia och det var en låååång väntan kan jag säga! Söndagen den 29 mars var jag trött på det helt enkelt och jag minns att jag och Linus stod ute och målade garaget, jag kände att jag kan inte bara ligga i en soffa och vänta. På natten där fick jag min första värk kl 01. Det första jag tänkte var att alla hade rätt i de dem sa att man vet när man får en värk och man kan inte missa det. För oj oj oj vad jag visste att något var på gång. Vid 5 på måndag morgon den 30 mars hade jag regelbundna värkar och det tuffa jobbet började. Vi tänkte på det barnmorskan sagt i föräldragruppen om att stanna hemma så länge som möjligt. Jag ringde Malin då jag hade en tid hos henne denna dagen och sa som det var. Sen gick vi ner till Linus mamma för att få tiden att gå. Vi fikade lite och myste med Herman (Linus brorsbarn) ett tag. Runt två tiden tog vi oss hemåt och sa att vi måste äta lite så jag fått mat i mig innan vi åker in. Linus fixade och donade och när jag skulle sätta mig för att äta mat så hade jag sånna värkar att det inte gick att sitta. Jag var tvungen att ligga i sängen och vi ringde till Östra. De frågade lite rutinfrågor och sa att vi kunde komma in. Jag försökte få i mig lite mat då jag inte ätit sen frukost och jag fick i mig en halv hamburgare.....kanske inte det bästa.

Vi åkte in till Östra och jag vet att jag tyckte att det kändes så himla otroligt. Här har vi väntat så länge och nu är det äntligen dags!!! Utanför dörren in till förlossningen fick vi vänta för ingen öppnade och där var även en man (pappa till någon) som stod utanför och var frustrerad. Han tittade på oss och sa att de är så dåligt med folk på Östra och han hade medicin i påsen till sin son som blivit hjärnskadad för att de väntade för länge innan de tog ut honom. Då blev jag lite arg! Jättetråkigt med sonen men allvarligt talat man kunde inte missa min gravida mage och att jag skulle in och föda. Då vill jag inte höra om hjärnskador. I alla fall kom de och öppnade och vi fick ett rum på förlossningen. Efter en stund satte de på två dosor som mätte bebisens hjärtslag och mina värkar. Men de fungerade så där bra. Enligt den så hade jag inte så mycket värkar ibland och bebisens hjärtslag dog ibland. Vi var på BB vid 16 och vid 18 kom barnmorskan som ansvarade för mig och undersökte mig. Jag var öppen 5 cm och vi kunde andas ut för då visste vi att vi fick stanna. Det var lite segt att få vänta så länge eftersom vi inte visste om vi skulle få stanna eller inte. Man har ju hört om att värkar kan avta ibland och att man får åka hem. Men vi fick stanna. Strax efter 18 började jag använda lustgasen och fick den att fungera riktigt bra. Vid 20-tiden kom krystvärkarna och det tuffa jobbet började. 21.47 tittade vår lilla skatt ut och vi kunde inte tro att det var sant! Jag grät så himla mycket och jag minns att Linus grät med, vi kände oss som världens lyckligaste!!!

Förlossningen och tiden inne på BB tog alltså knappt 6 timmar. Jag minns att jag kände i slutet att nu måste du komma ut för jag är så hungrig att jag dör!! Inte konstigt med tanke på att jag bara hade en halv hamburgare i magen. Vi fick sova i förlossningsrummet första natten för det var fullt på BB. Normalt förlöser den runt 12 st på en dag men idag förlöste de totalt 26 st!!! Det var alla midsommarbarn som tittade ut sa de. Dagen efter fick vi ett rum på BB men vi fick dela det med ett annat par så Linus kunde inte sova över. Det var rätt tungt. Tiden på BB var hemsk i början för jag hade så svårt att få amningen att fungera. Ett tag trodde jag till och med att Leia skulle dö. Mycket då så många var på mig om att amningen måste komma igång och de matvägde henne och pratade om antalet milliliter hon måste få i sig. Men det gick inte och hon fick inte tag om mitt bröst. Linus han var verkligen en klippa, han kämpade mer än vad jag gjorde ett tag.

Men så äntligen på torsdagen kom den räddande ängeln Emilia. Hon introducerade "Escanappen" för oss (amningsnapp) och sen dess har det fungerat bra. Leia vägde 3080 g när hon kom ut och när vi åkte hem vägde hon 2800 g.

Väl hemma fungerade allt jättebra och bvc sköterskan Magdalena kom på hembesök. Men då hade Leia gått ner till 2630 g och jag blev helt knäckt då jag trodde hon skulle ökat. För att göra en lång historia kort fick vi börja ge Leia ersättning och då vände det. Nu går hon upp i vikt hela tiden och jag kombinerar amning med ersättning. Kan säga att ersättningen är helt suverän kvälls och nattetid för Leia blir mätt och nöjd och sover och vi får sova, helt underbart!



Det jag kan säga är att jag hade en så positiv förlossning och den är inte alltid så hemsk som man får höra. Jag kan lätt göra om det. Och att ha vår lilla skatt Leia här hos oss känns så overkligt och vi känner oss så lyckliga! Och jag hade aldrig klarat det utan dig Linus, du var ett helt underbart stöd och du gjorde allting rätt och hjälpte mig igenom allt! Älskar dig och älskar Leia :o)