duarminskatt

I måndags var det dags för första träffen för oss mammor från föräldragruppen. Alla ville väldigt gärna träffas en gång i veckan ungefär och det tyckte jag var väldigt kul :) Vi träffades på fina Aludden i Lerum och fikade och åt lunch och pratade om hur det är att ha barn och vad våra barn gör. Det såg nog rätt komiskt ut ett tag för då stod 5 vagnar uppradade och alla fem barnen sov i kör. Så gick ett sällskap med äldre människor förbi och de ville ju så gärna titta på barnaskaran. Nästa gång vi ses i gruppen ska vi ses hemma hos Jenny. Vi sa det att det är ju kul att träffas hemma hos varandra så får man se hur man bor. Det är lite komiskt i gruppen för vi heter Jenny, Jenny, Christin, Christin, Camilla, Camilla och Viktoria :)

På väg till mammaträffen :)

Leia blev lite mer förkyld på måndagen tyckte jag och hade en temp på 38 på dagen. Vi tänkte att det är säkert ingen fara men det kändes så där när hon hade 38,7 på kvällen när hon skulle sova. Men vi hoppades på att hon skulle sova bort det och att det bara var tillfälligt. Men när jag skulle ge henne mat vid fyra tiden på tisdag morgon så hade hon 39,1 och då blev vi riktigt oroliga. Vi ringde till sjukvårdsupplysningen och de sa att vi skulle åka in till Östra. Vi åkte in till barnakuten direkt. Där fick hon alvedon och så tog de tempen och en sänka. Hon hade fortfarande feber men sänkan var bra. En läkare kom in efter en timme och undersökte Leia. Hon sa att det nog bara är en förkylning men ville att vi skulle vara kvar några timmar för observation. Vi fick flytta till en avdelning och fick ett rum med säng och tv, riktigt fint. Så tog de prov och kollade om hon hade RS viruset (visste inte att man kunde ta prov på sånt), det hade hon inte och sänkan de tog var bra den med. Vid tolv tiden var de klara och tyckte att vi kunde åka hem då det bara var en vanlig förkylning. Nu är febern borta och hon har lite förkylning och hosta kvar men vi hoppas att det försvinner snart med.

Det var en orolig period där när hon var dålig. Man vet ju själv hur väck man är när man har 39 i feber. Sen är ju barn ofta sjuka och kan ha höga febertoppar, men det kändes än mer oroligt när hon bara var sex veckor. Men nu är hon som sagt bra igen och det är skönt :)

I helgen har vi mest jobbat och grejat här hemma. Igår (lördag) så var det lite halvtaskigt väder på morgonen. Linus var iväg på tippen och slängde den sista skiten som legat framför vår entre. Så nu ser det mycket roligare och bättre ut! Sen åkte han iväg och försökte fixa sin cykel så jag slipper köra honom till bussen. Det gick väl så där......men idag (söndag) fick han äntligen den fixad så nu kan han cykla och få lite motion, inte fel! Linus har grejat med altanen både igår och idag så nu är den äntligen klar och den blev så fin. Jättestor och lyxig! Så nu får gärna det fina vädret komma tillbaka så vi kan dega på den.

                                                                                                                                               Vår nya altan är stor och härlig....

                                                                                                                                ...Linus har kämpat & gjort ett toppenjobb!

I måndags hade vi träff med föräldragruppen för första gången sen vi fått barn allihopa. Man kan ju verkligen säga att Leia ligger i lä viktmässigt jämfört med de andra bebisarna. Men en del av dem var riktigt stora!!! Det var kul att träffas och vi mammor har bestämt att vi ska träffas en gång i veckan utöver bvc träffarna. Första träffen är imorgon måndag i Lerum. Efter föräldraträffen så åkte vi och kollade på soffa i Lerum, hittade en vi ville ha men den är för dyr. Så vi får kolla vidare, borde nog hitta någon som vi gillar och har råd med. Vi köpte i alla fall utemöbler till vår altan. Ett glasbord och stolar i aluminium och svart nät, rena klippet på Blomsterlandet, bord och fyra stolar för 1995!!!

                                                                                                                                          Blomsterlandet rekommenderas!

Igår kväll så bjöd vi över grannarna Christoffer och Johanna på grillning. När det är uppehåll kan man inte motstå att grilla. Även den här kvällen var mycket trevlig och det är härliga grannar vi har! Leia fick som vanligt (känns det som) en paket och den här gången fick hon en kossa som man kan dra i svansen så spelar den musik. Leia älskar verkligen allt som spelar så det är bara för oss att springa och dra i alla gosedjuren som spelar, fullt upp :o)

Det roligaste som hänt i helgen är att Leia har lett åt oss flera gånger och det är en helt sjuk och varm känsla man känner när hon gör det. Hon försöker även prata med oss på sitt vis och gurglar härligt när hon gör det. En härlig helg hemma men ändå en händelserik helg kan man säga!

I fredags skulle jag och Leia hälsa på på mitt jobb. Allting tajmade riktigt bra den här morgonen och jag hann med allting utan att stressa. Mycket tack vare att Leia tajmade sovningen och maten vid exakt rätt tidpunkter, det var som om hon kände på sig att hon skulle det den här dagen.

                                                                        Leia och pappsen laddar inför en jobbdag

Vi lämnade av Linus på jobbet och åkte sen vidare till mitt jobb. Det var riktigt kul att komma tillbaka och träffa alla. Och alla tyckte att Leia var sååå söt och givetvis så hade alla glömt att de verkligen är så små som Leia i början. Vi har frukost på mitt jobb på fredagmorgonen och idag fick vi även paj som Anette hade bakat. Supergott som vanligt :o)

Som sagt det var kul att vara på jobbet igen men sen kändes det även skönt att bara kunna åka därifrån och inte behöva bry sig om att just jobba. Jag träffade på en hel del av mina elever och de ville ju givetvis titta på min lilla skatt. Hon verkade trivas med att vara ett "utställningsobjekt" idag och alla var väldigt snälla mot henne. Hon fick en paket från alla på skolan och inte helt oväntat blev det en IFK Gbg sak. Hon fick ett bäddset till spjälsängen, det var riktigt kul att få och är något hon kan ha länge. Tusen tack! Linus blev själaglad :o)

                                                                           Leias jättefina bäddset, framtiden är klar!

Leia fick även en paket av Johan (min arbetskollega). Hon fick sin alldeles första bok som är en djurbok med massa fina djur att titta på. Helt underbart!

Efter att vi hade varit på mitt jobb så åkte vi till Allum och shoppade lite. Leia har börjat växa mkt på längden så vi behövde lite nya pyjamasar. Sen köpte vi en paket till Leias syssling som fyllt ett år. Därefter hämtade vi Linus på jobbet och åkte och handlade. På kvällen kom Linus kusin Christoffer och hans tjej Sandra. Vi grillade och käkade gott och hade en riktigt härlig kväll. Leia fick givetvis en paket och det var en jättesöt body samt en jeansklänning. Hon kommer bli snyggast i kvarteret den här tjejen ;o)

Äntligen kom en liten långhelg! Jag är ju visserligen ledig alltid men det var skönt att få lite ledig tid tillsammans med Linus och vara alla tre. Vi hämtade upp Linus på hans jobb på eftermiddagen och så bar det av hem till Leias mormor, morfar och morbröder i Båstad.

Det var Leias första långtur i bil och det tog två timmar och hon sov hela tiden, det gick så bra! Hemma i Båstad var det lugnt som vanligt, vi tog dagen som den kom och det var skönt. På fredagen åkte vi ner till Helsingborg och hälsade på Leias gamlemormor Solveig. Och hon blev så glad över att få träffa Leia och det var skönt att träffa henne och se att hon mådde rätt så bra.

Vi träffade även min kompis Linda och pratade lite och fick höra lite Båstadskvaller så det var kul :o) Så fick Leia en jättefin present som Linda sytt, ett alldeles eget litet krypin där Leia kan ligga. Supersnällt !!!

Jag hade tänkt mig överraska Linus med att vi skulle bada på det nya Kallbadhuset de har byggt i Båstad. Man kan bada i havet, sitta i bastun med utsikt över havet och bada i en jättevarm pool utomhus. Men Linus fick än en gång lite ont i halsen och var lite småförkyld så det kändes inte så bra. Så vi sparar det till vintern istället! Pierre (min lillebror) fyllde 21 år så vi firade honom på söndagen innan vi åkte hem. Då fick Leia träffa sina kusinbarn med familjer och det var roligt :o) Hemresan gick bra även den och vår lilla söta skatt sov hela vägen hem. Innan vi landade här hemma så åkte vi och grattade Emma och gav henne en mixer som hon funderat på att skaffa. Så fick Leia träffa sina kusiner med, finns nog inga som är så förtjusta i Leia som dom!



Vi hade alltså en väldigt lugn och skön Valborg och jag tror att Linus var utvilad när måndagen nalkades med jobb!

8 dagar är antalet dagar jag gick över tiden med Leia och det var en låååång väntan kan jag säga! Söndagen den 29 mars var jag trött på det helt enkelt och jag minns att jag och Linus stod ute och målade garaget, jag kände att jag kan inte bara ligga i en soffa och vänta. På natten där fick jag min första värk kl 01. Det första jag tänkte var att alla hade rätt i de dem sa att man vet när man får en värk och man kan inte missa det. För oj oj oj vad jag visste att något var på gång. Vid 5 på måndag morgon den 30 mars hade jag regelbundna värkar och det tuffa jobbet började. Vi tänkte på det barnmorskan sagt i föräldragruppen om att stanna hemma så länge som möjligt. Jag ringde Malin då jag hade en tid hos henne denna dagen och sa som det var. Sen gick vi ner till Linus mamma för att få tiden att gå. Vi fikade lite och myste med Herman (Linus brorsbarn) ett tag. Runt två tiden tog vi oss hemåt och sa att vi måste äta lite så jag fått mat i mig innan vi åker in. Linus fixade och donade och när jag skulle sätta mig för att äta mat så hade jag sånna värkar att det inte gick att sitta. Jag var tvungen att ligga i sängen och vi ringde till Östra. De frågade lite rutinfrågor och sa att vi kunde komma in. Jag försökte få i mig lite mat då jag inte ätit sen frukost och jag fick i mig en halv hamburgare.....kanske inte det bästa.

Vi åkte in till Östra och jag vet att jag tyckte att det kändes så himla otroligt. Här har vi väntat så länge och nu är det äntligen dags!!! Utanför dörren in till förlossningen fick vi vänta för ingen öppnade och där var även en man (pappa till någon) som stod utanför och var frustrerad. Han tittade på oss och sa att de är så dåligt med folk på Östra och han hade medicin i påsen till sin son som blivit hjärnskadad för att de väntade för länge innan de tog ut honom. Då blev jag lite arg! Jättetråkigt med sonen men allvarligt talat man kunde inte missa min gravida mage och att jag skulle in och föda. Då vill jag inte höra om hjärnskador. I alla fall kom de och öppnade och vi fick ett rum på förlossningen. Efter en stund satte de på två dosor som mätte bebisens hjärtslag och mina värkar. Men de fungerade så där bra. Enligt den så hade jag inte så mycket värkar ibland och bebisens hjärtslag dog ibland. Vi var på BB vid 16 och vid 18 kom barnmorskan som ansvarade för mig och undersökte mig. Jag var öppen 5 cm och vi kunde andas ut för då visste vi att vi fick stanna. Det var lite segt att få vänta så länge eftersom vi inte visste om vi skulle få stanna eller inte. Man har ju hört om att värkar kan avta ibland och att man får åka hem. Men vi fick stanna. Strax efter 18 började jag använda lustgasen och fick den att fungera riktigt bra. Vid 20-tiden kom krystvärkarna och det tuffa jobbet började. 21.47 tittade vår lilla skatt ut och vi kunde inte tro att det var sant! Jag grät så himla mycket och jag minns att Linus grät med, vi kände oss som världens lyckligaste!!!

Förlossningen och tiden inne på BB tog alltså knappt 6 timmar. Jag minns att jag kände i slutet att nu måste du komma ut för jag är så hungrig att jag dör!! Inte konstigt med tanke på att jag bara hade en halv hamburgare i magen. Vi fick sova i förlossningsrummet första natten för det var fullt på BB. Normalt förlöser den runt 12 st på en dag men idag förlöste de totalt 26 st!!! Det var alla midsommarbarn som tittade ut sa de. Dagen efter fick vi ett rum på BB men vi fick dela det med ett annat par så Linus kunde inte sova över. Det var rätt tungt. Tiden på BB var hemsk i början för jag hade så svårt att få amningen att fungera. Ett tag trodde jag till och med att Leia skulle dö. Mycket då så många var på mig om att amningen måste komma igång och de matvägde henne och pratade om antalet milliliter hon måste få i sig. Men det gick inte och hon fick inte tag om mitt bröst. Linus han var verkligen en klippa, han kämpade mer än vad jag gjorde ett tag.

Men så äntligen på torsdagen kom den räddande ängeln Emilia. Hon introducerade "Escanappen" för oss (amningsnapp) och sen dess har det fungerat bra. Leia vägde 3080 g när hon kom ut och när vi åkte hem vägde hon 2800 g.

Väl hemma fungerade allt jättebra och bvc sköterskan Magdalena kom på hembesök. Men då hade Leia gått ner till 2630 g och jag blev helt knäckt då jag trodde hon skulle ökat. För att göra en lång historia kort fick vi börja ge Leia ersättning och då vände det. Nu går hon upp i vikt hela tiden och jag kombinerar amning med ersättning. Kan säga att ersättningen är helt suverän kvälls och nattetid för Leia blir mätt och nöjd och sover och vi får sova, helt underbart!



Det jag kan säga är att jag hade en så positiv förlossning och den är inte alltid så hemsk som man får höra. Jag kan lätt göra om det. Och att ha vår lilla skatt Leia här hos oss känns så overkligt och vi känner oss så lyckliga! Och jag hade aldrig klarat det utan dig Linus, du var ett helt underbart stöd och du gjorde allting rätt och hjälpte mig igenom allt! Älskar dig och älskar Leia :o)

Svårt att veta var man ska börja skriva för det är så mycket. Men jag börjar en vecka innan Leia föddes. Mot slutet av graviditeten så gick jag bara och kände efter. Ingen kunde säga hur en värk skulle kännas och det enda jag fick höra var "du vet när det är dags, du kan inte missa det". Jag blev lite frustrerad och arg, jag ville ju veta exakt hur det skulle kännas. Något mer som jag fick veta och höra var att många kände sig annorlunda den dagen det var dags. Så jag gick här hemma och väntade och varje morgon kände jag efter om det kändes annorlunda men nej det var vanliga, normala dagar hela tiden :o/

Första dagen jag fick över tiden glömmer jag aldrig. Jag har läst på många ställen att "första dagen man går över tiden känns längre än de 9 månader man varit gravid". Och faktum är att det stämmer. Det känns som en evighet och man klättrar på väggarna och vet inte vart man ska ta vägen. Barnmorskan sa att det finns en anledning till att bebisen stannar i magen och det är för att den har det bättre där. Det skiter jag i tänkte jag.....jag vill att du ska komma ut så jag får pussa på dig! I alla fall så blev det lite dramatik den här veckan när jag var inne på vecka 41 i graviditeten.

Jag gick till Malin (min barnmorska) som vanligt torsdagen den 26/3  för koll och allt var normalt och jättebra men jag hade minskat en cm över magen. Malin trodde att det berodde på att det var för att bebisen sjunkt ner ännu mer, men för säkerhets skull skulle jag göra en tillväxtskontroll som jag gjort en gång innan. Jag fick ultraljudstid samma dag och Linus sa att det är ingen fara och det trodde jag inte heller, då i alla fall. När jag kommer tillbaka och gör ultrljud hos en läkare så vände allt. När hon sa så här: "vad gör din man idag" visste jag att något var fel men jag fick inte ihop det för jag hade sett bebisen röra på sig och jag hade ju sett hjärtat slå. Hon fortsatte: "den här bebisen har inte växt något sen sist så du måste åka in till Östra idag. Åk inte hem och hämta din väska utan åk dit direkt". Herregud jag visste inte vart jag skulle ta vägen och jag började storgråta. Hon sa att det nog inte var någon fara utan att de måste göra så när de gått ner för mycket. Men när jag ska få mina papper så säger hon även så här: "sen måste jag fylla i att jag inte såg några normala andningsröresler för det gjorde jag inte". Jag trodde jag skulle dö!!! Andning är ju liv för mig, så jag bröt ihop och fick gå in till Malin. Hon var lite mer pedagogisk och lugnade ner mig. När jag var lugn så åkte jag till Östra och ringde Linus på vägen. Vi fick vänta en evighet kändes det som men tillslut fick vi komma in. De gjorde ultraljud och undesökte allt och det visade sig inte vara någon fara alls. Allting var jättebra och de tyckte att vår bebis såg så fin ut och frisk. Äntligen kunde vi andas ut!

I efterhand kan jag känna så här att den som gjorde ultraljudet i Lerum kunde varit lite mer pedagogisk i sitt sätt att säga saker. Jag är med på att de måste göra vissa saker och skicka iväg en för säkerhets skull till Östra. Men herregud jag trodde ju att jag hade en död bebis i magen!!! Det här var värsta dagen i mitt liv kände jag. Men så skönt det var när dagen var slut och vi visste att allt var bra. Men nu fortsatte den eviga väntan och vi ville att vår bebis skulle komma ut!

Jaha då var det dax för att skriva första inlägget på min blogg. Aldrig trodde jag att jag skulle ha ork eller tid för att skaffa mig en blogg men se så fel man kan ha! Jag måste erkänna att jag har varit lite anti och varit mer typen våga vägra face book som vi säger här hemma. Där har även blogg ingått och jag har tyckt att det har verkat onödigt och överdrivet. Men så började vi bygga hus och det var segt och tidskrävande att sitta och maila bilder till folk. Så jag och Linus bestämde att vi skulle skaffa en blogg istället där vi smidigt kunde skriva hur bygget gick och även lägga upp mycket bilder snabbt och smidigt. Och responsen blev positiv och det var så enkelt att hantera det! Jag märkte även till min förvåning hur kul jag tyckte det var att skriva och hur enkelt jag kunde skriva mycket utan problem. Så nu när jag fått barn så vill man ju skriva om den tiden och även att nära och kära ska kunna få se bilder på vår lilla skatt!

Jag blev även sugen på idén när min bästa kompis Karin var här och hälsade på och visade sin fina blogg hon har på nätet. Så nu har jag bestämt mig, jag ska skriva blogg =)

Jag kommer helt enkelt att skriva om mig, Linus och Leias vardag och vad vi hittar på samt lägga upp lite olika bilder. Vi har nu bott in oss i huset vi byggde och trivs så himla bra! Men det känns lite lyxigt och overkligt måste jag erkänna. Man kan liksom inte riktigt smälta att man har ett eget hus! Vi har kommit iordning ganska bra invändigt så det vi gett oss in på nu är att bygga altan och så gräs utomhus. Altanbygget gör vi själva och det går riktigt bra, borde vara klara på onsdag kväll hoppas jag.

Jag hoppas ni kommer att tycka att det är kul att läsa min blogg och att den underhåller er i vardagen, samt att ni väldigt enkelt kan få delta i vår lilla dotters utveckling och se när hon växer =)